090831

Det slog mig plötsligt att det är den sista dagen i augusti idag. Shit, vart tog våren och sommaren vägen? Det känns som om det var igår vi tog studenten ju. Sommaren har inte varit min bästa hittills, vädret har varit en besvikelse och inga resor har gjorts och inga festivaler har besökts. Jag som ville ha en festivalsommar? Min ekonomi den här sommaren har väl iofs inte varit på topp så det var kanske tur att jag höll mig hemma trots allt. Det kommer fler somrar, förhoppningsvis!

Det är officiellt höst imorgon. Det har för mig varit höst ett tag nu, jag använder strumpor igen (ibland) och tjocktröjorna har blivit framplockade från garderoben. Självklart är det sorgligt att sommaren är över och att hösten och vintern står för dörren, men samtidigt tror jag att det kommer bli annorlunda för min del i år. Jag ska som sagt plugga hela året och kommer inte att påverkas alltför mycket av väder och vind, därför kan man kanske uppskatta mörkret lite mer? Jag har en bild i huvudet av mig själv sittandes i kökssoffan framför laptopen invirad i en stor mysig kofta med en kaffekopp i handen och med den bilden i huvudet känns det faktiskt ganska mysigt att möta mörkret, kylan och snön =)

Och ni som inte håller med mig, misströsta inte! Om 6 månader börjar snön försvinna och våren kommer återigen på besök. Tiden går fort, särskilt när man har roligt, så se till att ha det! ;) (Särskilt ni som ska ta studenten, assholes ;d)

pluggstört

Jag tycker att det är sjukt komiskt när författare till tråkiga tegelstenar försöker vara roliga i tråkiga sammanhang. Jag sitter just nu och läser boken "klassisk och modern samhällsteori" och det är ungefär så roligt som det låter. Dock brister jag här och där ut i skrattanfall, inte för att det är speciellt roligt egentligen, utan snarare för att det är så lojt. Några exempel:

"Sociologerna uppfattas ofta som korpar som stjäl brottstycken från de ekonomiska vetenskaperna; juridik, lingvistik, historia eller vad som helst - för att sedan blanda ihop det hela till en berusande och ibland farlig cocktail.

"Marx, Weber, Durkheim och de andra pionjärerna var "historia" som gangstrarna säger i B-filmerna."

Haha, någon mer än jag som tycker att detta är löjligt roligt eller har jag kommit in i någon slags pluggkoma? :D

what the?

Okej, nu är jag totalt tokförbannad! Pirate Bay har stängts ner och kommer troligtvis inte tillbaka på ett tag, och jag är mitt uppe i ett Entouragemaraton och nu funkar det inte att ladda ner mer! Jag får alltså ladda ner det nu utan svensk text och jag hatar att kolla utan text. Fuck! Varför kan idioterna inte bara inse att det inte finns något dom kan göra för att stoppa denna utveckling? Nedladdningen kommer aldrig att försvinna hur man än lagstiftar mot den. Jävla idioter! Hoppas verkligen att dom andra bolagen fortsätter stödja Pirate Bay med sin kapacitet så det kan komma igång snart igen. Uhh, IRRITERANDE!

love child

Semester är ett riktigt trevligt ord. Det förknippas med frihet vilket ger en möjligheter att ta sig för i princip vad som helst. Att kunna ta sig friheten att inte tänka på morgondagen och otrevliga måsten. Man bör uppskatta sina lediga stunder som inte är fyllda av tvång. Varje dag. Jag är rätt dålig på det. Jag låter tiden gå och plötsligt vaknar jag upp en morgon sent i juli och upptäcker att sommaren snart är slut, att en ny årstid står för dörren och paniken växer sig stor och bildar en slags otrevlig klump i mellangärdet. Snart är ledigheten över och all frihet tillsammans med den. Ett år fyllt av plugg ska snart ta sin början, favoritgrabben rycker in i lumpen och man är inte längre det barn man en gång var. Tryggheten är puts väck, frågor ställs och svaren söks desperat. Vad händer? Just det, vuxenlivet har hunnit ifatt en till slut och jag skakar i skorna, bokstavligt talat. Jag är ju fortfarande liten, vart har åren tagit vägen?


lättja

Det är tydligen pappas nya smeknamn på mig, och jag kan verkligen inte komma på varför..? Haha, okej då. Jag gör inte speciellt mycket. Faktiskt inte mer än vad jag nödvändigtvis måste. Jag är rätt lat helt enkelt, eller som jag kallar det, en livsnjutare. Vad är egentligen grejen med att arbeta arslet av sig i denna unga ålder för att tjäna ett par tusenlappar som jag ändå bara hade spenderat på saker som kläder och alkohol? De flestas argument till varför de jobbar är "det är skönt att tjäna egna pengar". Javisst, det är klart att det kan vara skönt att ha lite extra pengar, men till vad? I höst ska jag plugga, jag har redan köpt en laptop som jag ska använda till detta. Jag ska läsa på 150 % och kommer därför inte att ha varken liv eller tid till att spendera de intjänade pengarna. Dessutom kommer jag att få CSN som ligger på runt 3000 i månaden. Jag fyller dessutom år i mitten av sommaren vilket inbringar pengar, jag tog också studenten i juni vilket gav mig pengar nog för att klara av nöjeslivet under juni-juli-augusti. Så, ni som menar att jag lever på mina päron och är en bortskämd snorunge, nej. Jag har bara kommit på ett sätt att inte behöva slita på något kommunaljobb hela sommaren när det inte behövs. Jag är, som nämnts tidigare, en livsnjutare. Jag är ung. Om några år kommer mina jobbår att ta fart, då kommer jag att jobba tills pensionen och det är fullt tillräckligt. Jag förstår inte de som vill jobba mer än nödvändigt, life is too short. Pengar är bara papper.




ammande mammor

ÖVERALLT! Det var en sak som jag verkligen la märke till idag när jag spatserade runt på stan. På uteserveringar, på bänkar, utanför affärer och inne på Resecentrum. Överallt kunde man se mammor som satt och sprutade ut föda till sina ungar. Det är äckligt! Om man nu tvunget måste mata sin bebis så är det väl inte för mycket begärt att man gör det lite avsides, som på en toalett exempelvis? Skulle jag själv haft ett barn så skulle jag aldrig ha satt mig offentligt på ett folkbelamrat torg och tagit fram en tutte som om det vore helt naturligt. Respekten? Debatten om huruvida man ska få sola topless på stranden eller bada topless på badhus är det ett jävla liv om, men det här är nästan värre enligt min mening. Det är inte gulligt att se en bebis bli ammad på stan, sköt det lite snyggt istället!

EU

EU-valet närmar sig och fortfarande är det många som är osäkra på vad de ska rösta på, om de nu ens ska rösta. Man kan ju undra varför inte alla myndiga människor i Sverige utnyttjar vårt demokratiska system och tar sig till valurnorna? Det är faktiskt varje människas plikt. Sure, nu låter jag som värsta pläderingstanten, men jag har faktiskt rätt. Många människor i vår värld lever i förtryck och vi som faktiskt inte gör det, bör visa tacksamhet. Så det så!

Jag har bestämt mig nu, tror jag. Jag har stått och velat mellan två kandidater men nu tror jag att jag har bestämt mig helt. Eftersom jag är en öppen moderat så har jag ingen anledning till att hålla tyst om vem jag röstar på :P Den som får min röst blir Christofer Fjellner. Av många anledningar. Dels för att jag tycker att hans områden inom EU är intressanta, och viktiga. Fri handel är någonting som alla länder berörs av, och detta är någonting som vi i Sverige verkligen berörs av när det kommer till den pågående jobbkrisen. Han förespråkar också att vi genom ett närmare samarbete kan förbättra miljön. Dessutom är han ung (och snygg, inte för att det har någon betydelse ;)) och jag tror att EU behöver ungt blod. Någon som visar att EU inte bara består av en massa gubbar och tanter som sitter och tycker där för att de inte längre gör någon nytta i sina hemland. No no, EU är snarare något som vi bör se som viktigt. För det jag menar är, att ingen kan göra allt, men många länder tillsammans kan göra något.

Exempel Östersjön:
När alla länder runt Östersjön inte var medlemmar i EU så spelade det inte någon som helst roll att vi på ena sidan försökte sköta om Östersjön och göra den välmående igen när de på den andra sidan inte brydde sig och fortsatte att förstöra den. Nu däremot, med EU:s hjälp och avtal så har båda sidorna gått med på att göra Östersjön välmående igen, vilket är bra!!

Okej, politikbabbel, jag vet, det intresserar inte jättemånga. Men allvarligt, är du över 18 så sätt dig in i det, lite åtminstone. Du bör rösta (och helst på en moderat såklart, haha!) Så, nu har jag gjort min plikt genom att försöka uppmana er ;)


live your life

Rökning är någonting som har blivit väldigt uppmärksammat på sista tiden. Reklamerna om nikotinplåster och tabletter och liknande ses hela tiden. Visst, jag är medveten om att rökning är ett stort hälsoproblem, men kom igen, det är fetma också! Få människor vet när de kommer att dö, hur de kommer att dö och varför de kommer att dö. Varje cigarett kortar en persons liv med fem minuter, sägs det. Men argument som "du kommer att dö före en icke-rökare för att du röker" behöver ju inte stämma alls. Livet är oförutsägbart, vem som helst kan dö när som helst. Det är så det funkar. Jag kan gå över gatan och bli överkörd av en bil när jag är 30 eller gå ut och bli våldtagen och mördad nästa helg. Ingen vet! Därför tycker jag att man bör leva sitt liv som man vill, med vilka laster man vill. Ta risken att dö i förtid pga rökning eller vara duktig och sluta och hoppas på att man får leva länge, eller helt enkelt låsa in sig i ett rum med madrasserade väggar så att ingenting kan skada dig. Livet är farligt vilket som, du klarar dig aldrig levande ut från det.

Det är möjligt att jag bara skrev detta inlägg för att dämpa min egen ångest, men tänker man efter så har jag faktiskt en poäng! ;)


doh

You are such an airhead. AIRHEAD!!

hjärndöd?

Jag har under ett längre tag lagt märke till en persons klädvanor. Den här personen verkar inte veta vad ordet variation innebär. Hon kan köra på samma outfit i 3 dagar under en vanlig skolvecka. Hur tänker man då? Tänker man alls? Självklart kan jag också bli väldigt fäst vid några speicella klädesplagg, men det får ju inte gå till överdrift. Det verkar som om den här personen köper ihop kläder till en enda outfit och sedan kör slut  på den totalt. Det går väl ändå att matcha om? Byta tröja till de där uttjatade jeansen? Självklart har jag ingen rätt att lägga mig i, men jag tror inte att jag är den enda som undrar över det här. Rättare sagt så vet jag att jag inte är den enda. Så kom igen tjejen, visa att du också kan!

naked

det värsta av allt är nog att jag inte har någon att prata om det med. den saken som får mig att må så fruktansvärt dåligt. jag vet mycket väl varför jag inte pratar om det, dels för att jag blivit sviken för många gånger när jag försökt och dels för att jag inte tror att någon bryr sig tillräckligt mycket om mig för att lyssna. förr hade jag folk att prata om det med. folk som lyssnade, stöttade, sa uppmuntrande ord och alltid fanns där. den trygghetskänslan är helt totalt borta. jag tycker inte synd om mig själv, men just ikväll känner jag bara ett sånt jävla äckel över alltihop. känslan av total hjälplöshet. på utsidan kanske det kan verka som att jag inte bryr mig, inte tar till mig och ger blanka fan i vad folk säger och tycker. men inombords fastnar det. det gnager och gör ont. att göra det projektarbetet jag gör är inte lätt för mig. det finns en naturlig anledning till att jag hela tiden skjuter upp det. det finns hundra anledningar till att minsta grej kan få mig till tårar. men det som gör mest ont, mest ont av allt, är just känslan av hjälplöshet. känslan av ensamhet. och känslan av otillräcklighet. jag vet inte varför jag skriver detta inlägget. detta är nog det mest personliga jag skrivit offentligt på länge. jag begär inte mycket, bara att veta att jag har en axel då och då att luta mig mot. en hand att hålla och någons leende att möta. det är rätt enkelt egentligen. jag måste lära mig att öppna upp, våga. svälja stoltheten och be om hjälp.

ever

detta kan vara den bästa funktion som facebook någonsin har framställt. god bless it.

it's not me, it's you

jag avskyr dig!
och du, du är en idiot!

!

jag är sjukt jävla trött på att få noll respons ifrån dig.
hur mycket jag än försöker så känns det aldrig som om det går fram.
jag vet uppriktigt sagt inte om jag orkar detta länge till.

THE STRENGTH TO GO ON

jag är på ett fruktansvärt dåligt humör ikväll vilket resulterar i att jag blir världens värsta dotter. min mobil är i sönder och det är den största och förmodligen den enda anledningen till mitt horribla humör. jag känner mig socialt handikappad! dock är det skönt med en hemmakväll ikväll. ska kolla på Idol och packa inför Stockholmsresan som tar sin början imorgon. satan vad jag längtar! det ska bli så jävla skönt att lämna denna skitstaden och komma till ett ställe där det faktiskt finns riktiga människor. jag räknar månaderna tills jag tar mitt pick och pack och flyttar upp dit och skapar mig det liv jag vill ha, utan en massa människor som bromsar ens drömmar och förpestar ens vardag. blä.

uppifrån sett så ser ni ut som ett par ufon som spelar jordens falskaste teater för att passa in i ett spel som ingen ändå går vinnande ur.
bra insikt. nä. nu går jag.

DET ÄR SÅ JÄVLA SYND OM MIG

och jag mår så dåligt och hela den visan. här får jag i vilket fall som helst avreagera mig hur mycket jag vill, för detta är min blogg så jag skriver vad jag vill. genom att ha en blogg så ska man dela med sig av sina tankar och känslor, eller hur? ändå är det alltid lika svårt att få ner det man vill ha ut. jag lider av ångest, en fruktansvärd ångest. jag hatar ångest och jag hatar den som kom på ångesten. jag vill inte vara 18, jag vill inte börja trean, jag vill inte börja leva mitt liv på egen hand, jag vill inte ha känslan av att jag måste "passa in" när jag inte vill det, jag vill inte behöva umgås med folk jag tycker illa om och jag vill definitivt inte spela att jag gillar det. för det gör mig falsk, och det gör bara att jag passar in här ännu mer. fattar någon något av det jag skriver? tänkte väl det. jag hatar tråkiga människor när jag själv vill göra impulsiva saker. jag hatar att jag verkar vara den enda som vill göra allt det jag vill. jag vill hitta någon som är som jag, det hade varit fint. typ som nu, någon som hade kunnat förstå min ilska som jag har inom mig för tillfället. argh, nu ska jag ta en cigg.

JAG ORKAR INTE

Vad jag än gör så blir det jämt fel enligt vissa. Varför? Du kunde ha öppnat käften tidigare om du nu har tyckt såhär, det är inte mitt fel att du inte har gjort det så du behöver inte komma gnällandes nu när jag väl börjat fixa saker för mig! Du behöver inte skylla din egen feghet på mig. Jag har inte gjort något fel. Du är ju endast dum som ens tror att det skulle funka som du tänkt. Det finns hinder på vägen, öppna ögonen. Du kan ju höra av dig när du ändrat åsikt.

WEDNESDAY WONDERS

Jag har en liten elakhet i mig, men det är väl kanske mänskligt? Jag läser till exempel Blondinbellas blogg varje dag och jag avundas henne på flera sätt. Hon får uppmärksamhet (även om jag själv inte skulle vilja få uppmärksamhet endast för en bloggs skull), hon får vara med om saker och olika event som är få förunnat i vår ålder och hon har cashen till att spendera! Vem blir inte avundsjuk? Det mest tragiska är inte det hon skriver i sin blogg (som kanske inte alltid är så smart), utan det mest tragiska är personerna som sitter och faktiskt lägger tid på att försöka trycka ner henne. Jag säger inte att de är avundsjuka på henne som person, jag menar på att de är avundsjuka för att hon faktiskt har blivit något genom sin blogg medans de själva sitter där och förgäves skriver för ... ingen alls. Ungefär som jag då, men jag står i alla fall för min avundsjuka och den avundsjukan tycker jag att Blondinbella ska se som en komplimang :D


LIFE IS SHORT

Det är himla intressant, tycker jag, att se hur folk förändras så fort de lämnar singellivet. Vännerna de haft som funnits där hela tiden blir plötsligt ett minne blott och alla uppoffringar blir inte ens värda att minnas. För nu är man ju lycklig, nu har man ju en pojkvän/flickvän, och vad spelar resten för roll? Jag är så jävla trött på det beteendet. Vänner är inget man ska värdesätta endast när man är singel och olycklig, vänner är något som ska värdesättas alltid, no matter what. Men sedan, när personen står där själv igen med ett brustet hjärta så duger man plötsligt igen. Då är det förjävla bra att ha någon, inte sant? Men vad tror sånna människor som beter sig så? För mig är det obegripligt hur man kan trycka på en på/av knapp när det kommer till vänskap. Två av mina "vänner" beter sig så här, den ena har jag knappt ingen kontakt med längre, och vi har inte setts på cirka ett år. Klart att hon hör av sig när det är svajigt i hennes förhållande, men that's it. Den andra är fullt upptagen med sin nya kärlek vilket gör att vi inte snackar ens hälften av vad vi gjorde innan. Jag säger inte att det är något fel på att vara tillsammans med någon bara för att jag själv är en bitter singel, det jag menar är att man borde ha så pass mycket självkontroll att man kan balansera vänner och kärlek. Livet består av båda saker. Men som ordspråket lydet; kärleken kommer och går, men vännerna består. Ni borde skämmas, jag trodde så mycket högre om er.

Nyare inlägg
RSS 2.0