Ett sällsynt exemplar

och jag mår så dåligt och hela den visan. här får jag i vilket fall som helst avreagera mig hur mycket jag vill, för detta är min blogg så jag skriver vad jag vill. genom att ha en blogg så ska man dela med sig av sina tankar och känslor, eller hur? ändå är det alltid lika svårt att få ner det man vill ha ut. jag lider av ångest, en fruktansvärd ångest. jag hatar ångest och jag hatar den som kom på ångesten. jag vill inte vara 18, jag vill inte börja trean, jag vill inte börja leva mitt liv på egen hand, jag vill inte ha känslan av att jag måste "passa in" när jag inte vill det, jag vill inte behöva umgås med folk jag tycker illa om och jag vill definitivt inte spela att jag gillar det. för det gör mig falsk, och det gör bara att jag passar in här ännu mer. fattar någon något av det jag skriver? tänkte väl det. jag hatar tråkiga människor när jag själv vill göra impulsiva saker. jag hatar att jag verkar vara den enda som vill göra allt det jag vill. jag vill hitta någon som är som jag, det hade varit fint. typ som nu, någon som hade kunnat förstå min ilska som jag har inom mig för tillfället. argh, nu ska jag ta en cigg.