Ett sällsynt exemplar

Jag har redan gjort misstaget en gång att titta på Marley & Jag och då lipade jag ihjäl mig. Nu sitter jag alltså här igen och det sorgliga stadiet har precis börjat. Usch. Det är inte bra att titta på en sådan här film när man själv har en gammal hund. Så nu sitter jag här igen, ensam uppkrupen under en filt i soffan och låter tårarna flöda. Ibland är man en sådan mes. Haha. Till råga på allt blir jag ännu mer täppt i näsan av allt gråtande än vad jag var tidigare. Nåja, jag tänker hålla liv i min totta så länge det bara går. Vill aldrig behöva vara med om en avlivning!