det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns

Jag kan ha glömt din vaksamhet
Jag söker inte mer din sympati (eller jo. Det gör jag visst)
Inga kan ta fel på varann som vi

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0