no man is an island
Ingen man/kvinna är en ö. Ju mer jag tänker på det desto mer logiskt låter det. Människan är en social varelse, vi har alla ett behov av att höra till någonstans. Skulle man verkligen klara av att gå igenom this thing called life utan någon vid sin sida? Nu snackar jag inte bara om en pojkvän/flickvän utan även om vänner och familj. Jag tror faktiskt att det är omöjligt. Jag tror att man skulle blivit psykiskt sjuk och dött, förmodligen genom självmord. För hur ska man kunna uppskatta sig själv när ingen annan uppskattar dig? Man behöver kärleken och tryggheten som olika sociala grupper ger.
Jag håller på att läsa om detta inom psykologin just nu och det läskiga med att läsa psykologi är att man förstår sig själv helt plötsligt. Kanske inte helt, men definitivt många fler gånger om än vad man gjorde tidigare. Man får förklarat för sig hur man tänker, varför man tänker så och hur man borde tänka för att må bra. Jag älskar att läsa psykologi för man får aha!-upplevelser hela tiden.
Anledningen till att just detta fastnade hos mig var för att jag plötsligt insåg att jag på senaste tiden varit en kass vän. Eller har jag det? Det känns som om all min tid går åt till att plugga och att mina vänner fått lida för det. Det är inte så att jag inte vill träffa er, hitta på saker med er och vara en social varelse med er utan det är ordet tid som sätter stopp. Jag visste hur tidskrävande pluggandet skulle bli redan innan jag började men jag hade inte räknat med att det skulle bli fullt såhär. Så förlåt mig, vänner! "Det är inte ni, det är jag". Jag ska bättra mig, så fort första tentan är klar så ska jag planera min tid bättre.
Puss på er!! ♥
Jag håller på att läsa om detta inom psykologin just nu och det läskiga med att läsa psykologi är att man förstår sig själv helt plötsligt. Kanske inte helt, men definitivt många fler gånger om än vad man gjorde tidigare. Man får förklarat för sig hur man tänker, varför man tänker så och hur man borde tänka för att må bra. Jag älskar att läsa psykologi för man får aha!-upplevelser hela tiden.
Anledningen till att just detta fastnade hos mig var för att jag plötsligt insåg att jag på senaste tiden varit en kass vän. Eller har jag det? Det känns som om all min tid går åt till att plugga och att mina vänner fått lida för det. Det är inte så att jag inte vill träffa er, hitta på saker med er och vara en social varelse med er utan det är ordet tid som sätter stopp. Jag visste hur tidskrävande pluggandet skulle bli redan innan jag började men jag hade inte räknat med att det skulle bli fullt såhär. Så förlåt mig, vänner! "Det är inte ni, det är jag". Jag ska bättra mig, så fort första tentan är klar så ska jag planera min tid bättre.
Puss på er!! ♥
Kommentarer
Trackback
