summery
Kära bloggläsare, jag ber tusenfalt om ursäkt för den otroligt dåliga uppdatering som hägrat härinne. Nu är jag tillbaka igen! Det har hänt så fruktansvärt mycket den senaste tiden så jag tänker dra det för er i stora drag då de fina detaljerna, i längden, endast är minnesvärda för mig =)
Studentveckan har framkallat miljontals olika känslor, allt från glädje till tomhet. Men däremellan har vi haft det förjävla roligt! Det hela inleddes med en skattjakt som jag inte kan göra rättvis genom ord. Vi hade det riktigt roligt och vädret var faktiskt helt okej! Gröna och fina intog vi Tivoliparken och med oss hade vi ett jävla röjarhumör. Alkoholen flödande och ur varenda en pumpades adrenalinet ut på dansgolvet. Lyckat som tusan! Tilläggas bör även att vi röjde så pass mycket att vi blev utkastade från Taste. Det ger jag oss en eloge för! ;)
Balen på slottet förde med sig en annan mental sinnesstämning. Alla adhd-studenter hade bytts ut mot fina och sofistikerade vuxna(?) som skulle tillbringa en magisk afton tillsammans. Åtminstone i ett par timmar ;) Efter en trevlig middag med ett lagom alkoholintag började köerna i barerna att ringla sig. Kavajer knäpptes upp och sjalar kastades av och på ett fullproppat dansgolv kunde återigen varenda student släppa loss den glädjefulla brutalitet som var inneboende hos oss alla. Resten av kvällen kan faktiskt sammanfattas med ett ord - VILD! Trots ömmande fötter och kliande hårnålar lyckades man göra denna kväll till den hittills stora höjdpunkten. Balen gjorde verkligen ett avtryck, och jag tror att jag talar för alla medverkande när jag säger det.
På karnevaldagen vaknade jag upp sjuk! Men det hindrade inte mig från att ha en toppendag :D Förfesten hölls hemma hos Jonas med SP3B. Ölen flödade och glädjen spratt även denna dag i kroppen! I våra fula dominokartonger spatserade vi gatorna runt tillsammans med alla andra studenter. Vilken känsla, vilken glädje! Halvdöv efter att ha tjutit med ett signalhorn hamnade vi slutligen i Tivoliparken. Ös! Kartongen åkte av och man frigjorde sig totalt på dansgolvet. För min del blev det nog aningen för mycket, haha! Men gud så kul jag hade. Inte en jävel kunde nå en, man var så jävla hög på lycka!
Studentdagen, shit. Var börjar man? Jag var lycklig hela dagen, jag var fin och jag var glad. Mössorna gjorde alla vackra och känslan av att man lyckats, att man nått ett mål var helt otrolig. Jag tror att jag log hela dagen, trots regn och mög så log jag. Vi är inte gjorde av socker. Känslan man hade på scenen när man stod och vrålade är verkligen obeskrivlig, och oförglömlig. Top of the world. Aldrig mer SP3B, sorgligt? Nja, jag var klar där. Jag kände mig färdig. Jag har packat in de finaste minnena jag har i ett fack i mitt hjärta. Allt var inte en dans på rosor, gymnasiet var en dans med svåra steg. Man fick se sig noga för innan man trampade för att inte komma snett, och nu i efterhand inser jag att jag klarade alla steg. Jag växte som person och jag har hittat nya sidor hos mig själv som jag är stolt över. Så ett tack är nog på sin plats, ett tack till SP3B och hela Österäng. Oh ah, ohare, vi är österängare! Österäng kommer alltid att finnas med mig, som en gen inbyggt i mitt DNA. Österäng gav mig även en mycket speciell person, Johan. Du är självklar.
Studentveckan har framkallat miljontals olika känslor, allt från glädje till tomhet. Men däremellan har vi haft det förjävla roligt! Det hela inleddes med en skattjakt som jag inte kan göra rättvis genom ord. Vi hade det riktigt roligt och vädret var faktiskt helt okej! Gröna och fina intog vi Tivoliparken och med oss hade vi ett jävla röjarhumör. Alkoholen flödande och ur varenda en pumpades adrenalinet ut på dansgolvet. Lyckat som tusan! Tilläggas bör även att vi röjde så pass mycket att vi blev utkastade från Taste. Det ger jag oss en eloge för! ;)
Balen på slottet förde med sig en annan mental sinnesstämning. Alla adhd-studenter hade bytts ut mot fina och sofistikerade vuxna(?) som skulle tillbringa en magisk afton tillsammans. Åtminstone i ett par timmar ;) Efter en trevlig middag med ett lagom alkoholintag började köerna i barerna att ringla sig. Kavajer knäpptes upp och sjalar kastades av och på ett fullproppat dansgolv kunde återigen varenda student släppa loss den glädjefulla brutalitet som var inneboende hos oss alla. Resten av kvällen kan faktiskt sammanfattas med ett ord - VILD! Trots ömmande fötter och kliande hårnålar lyckades man göra denna kväll till den hittills stora höjdpunkten. Balen gjorde verkligen ett avtryck, och jag tror att jag talar för alla medverkande när jag säger det.
På karnevaldagen vaknade jag upp sjuk! Men det hindrade inte mig från att ha en toppendag :D Förfesten hölls hemma hos Jonas med SP3B. Ölen flödade och glädjen spratt även denna dag i kroppen! I våra fula dominokartonger spatserade vi gatorna runt tillsammans med alla andra studenter. Vilken känsla, vilken glädje! Halvdöv efter att ha tjutit med ett signalhorn hamnade vi slutligen i Tivoliparken. Ös! Kartongen åkte av och man frigjorde sig totalt på dansgolvet. För min del blev det nog aningen för mycket, haha! Men gud så kul jag hade. Inte en jävel kunde nå en, man var så jävla hög på lycka!
Studentdagen, shit. Var börjar man? Jag var lycklig hela dagen, jag var fin och jag var glad. Mössorna gjorde alla vackra och känslan av att man lyckats, att man nått ett mål var helt otrolig. Jag tror att jag log hela dagen, trots regn och mög så log jag. Vi är inte gjorde av socker. Känslan man hade på scenen när man stod och vrålade är verkligen obeskrivlig, och oförglömlig. Top of the world. Aldrig mer SP3B, sorgligt? Nja, jag var klar där. Jag kände mig färdig. Jag har packat in de finaste minnena jag har i ett fack i mitt hjärta. Allt var inte en dans på rosor, gymnasiet var en dans med svåra steg. Man fick se sig noga för innan man trampade för att inte komma snett, och nu i efterhand inser jag att jag klarade alla steg. Jag växte som person och jag har hittat nya sidor hos mig själv som jag är stolt över. Så ett tack är nog på sin plats, ett tack till SP3B och hela Österäng. Oh ah, ohare, vi är österängare! Österäng kommer alltid att finnas med mig, som en gen inbyggt i mitt DNA. Österäng gav mig även en mycket speciell person, Johan. Du är självklar.
Kommentarer
Trackback
