Ett sällsynt exemplar

Helgen uppe i Älmhult blev inte riktigt som planerad. Lördag dag var riktigt bra dock. Jag körde härifrån vid kvart över 11 och var uppe vid 20 över 12 eller så. Sedan körde vi direkt ner till stationen (jag, Hanna & Julia) där vi mötte upp Becca. Sedan tog vi tåget till Växjö för att shoppa lite och gå på bio. Vi såg "I taket lyser stjärnorna". Den var fett värd att se, och fan så sorglig! Grät ordentligt.

Med mycket om och men kom vi med tåget tillbaka till Älmhult. Väl framme igen satte vi oss alla i bilen för att köra och köpa thaimat. Vi kom inte så långt. I första korsningen blir vi påkörda av en 60-årig kvinna. Det blev en jävla smäll och vänstersidan på bilen är inte vacker nu. Som tur var klarade sig alla oskadda men fyfan vilken chock det var, och är. Jag skakar fortfarande. Olyckan var inte mitt fel, hon körde rätt ut i korsningen där högerreglen gäller, och jag kom från höger. Så det kändes bra att det inte var jag som gjorde något fel. Hon var trevlig som tur var och idag har jag, mamma och pappa varit hemma hos henne och skrivit på alla försäkringspapper.

Det känns verkligen för jävligt att krocka nu. Jag har haft körkort i en och en halv vecka liksom. Chocken är enorm. Och tankarna skenar iväg på "Tänk om...". Det hade verkligen kunnat gå riktigt illa, så vi hade verkligen änglavakt.

Hade det hänt något med Hanna, Julia eller Becca så hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv! Jag kan ju lova er att från och med nu kommer man inte att lita på någon i trafiken. Och allt händer på några hundradelar. Jag reagerade inte förrän jag såg två strålkastare en decimeter från bilen. Usch.

Tack annars tjejer för allt, ni är toppen! <3