Ett sällsynt exemplar

jag passar på att skriva min sista blogg som en officiell sjuttonåring! ärligt talat så känner jag mig faktiskt en aning mognare... nä, det gör jag inte :D det känns lite för vuxet på något sätt att man nu blir herre över sig själv, eller kvinna kanske jag borde säga. jag tror egentligen inte att det kommer kännas som något särskilt imorgon men på pappret och enligt lagen så är jag ju just precis vuxen. creepy. hur gör man liksom? ska nog söka mig ett jobb. anyways, dessa senaste dagar har jag spenderat med johan och det har varit mycket nice. han är underbar faktiskt, på alla sätt och vis. det ska bli fint att börja mitt första vuxna år tillsammans med honom.

det är mysigt att fylla år. jag tror nog att min födelsedag är den bästa i min familjs :D jag har alltid godast mat och godast kakor. jag är nog rätt bra ändå, på många sätt. jag tänker på alla. sara gillar inte smörgåstårta, då ger jag henne en cheesecake så att hon blir lycklig. det är fint av mig tycker jag. för mödan får man presenter! :D

imorgon ska jag dricka min första lagliga öl, jag ska röka min första lagliga cigarett och jag ska på fredag gå in på ett uteställe för första gången, lagligt. jag ska bli en laglydig person helt enkelt. det låter ju bra.

nu när man sitter och är sentimental kanske man borde skriva ett par rader om det sjuttonåriga året. var det bra eller dåligt? det var faktiskt både och. början av året var deppigt och svart. fyllt av bråk, tårar och ensamhet. vid jul kändes det lite bättre, jag fann en tröst, blev kär = blev olycklig igen. i våras blev det bra. jag blev ännu mera kär och det slutade med att jag till slut fick honom, blev lycklig och flinade jämt och ständigt. så överlag var det mest deprimerande att vara sjutton. jag håller fast vid att 16 nog ändå var mitt bästa år hittills.

vad har jag babblat om egentligen? nåväl, vem vet. nu ska jag vara barn i 3 timmar och 40 minuter till.
all kärlek
emmi