Ett sällsynt exemplar

jag hatar torsdagar. det är bara en onödig mellandag som skiljer en från helgen. jag hatar torsdagar ännu mer pga att jag då även har en cp-lång och seg italienska lektion som suger balle. denna dagen är bara onödig och allt känns bara segt och meningslöst. 4 koppar kaffe och 6 one tree hill avsnitt senare känns det inte heller bättre. jag hatar att vara nere utan att riktigt kunna sätta fingret på vad som är fel. okej, det kanske jag vet egentligen men i alla fall. jag skulle bara vilja åka utomlands nu, se något nytt och få en massa nya intryck att leva på tills sommaren i Sverige dyker upp. jag är trött på allt här, man går samma gator fram och tillbaka och kommer aldrig någonstans. folk kommer och går som årstider och jag är trött på det. people always leave? hell yeah.


det är så mycket med att välja just nu också. på sätt och vis ska jag ha klurat ut en del av min framtid tills söndag. hur sjukt är inte det? visst, jag vet vad jag vill görai framtiden, men ändå. att välja skrämmer mig. för man vet aldrig vad man går miste om... fan vad jag babblar.

ikväll är det handboll för hela slanten, Sverige - Island. fina grejer det.