Ett sällsynt exemplar

nu har jag varit hemma i två dagar och sovit. det kan vara skönt att stänga ute den övriga världen och bara försvinna in i sitt undermedvetna, typ. jag har så himla mycket att fundera över just nu, och ska jag vara ärlig så ger faktiskt mina drömmar de bästa svaren. jag vet vad jag måste göra, men det är ju så förbannat svårt att få det gjort! allt hänger inte på mig, tyvärr. men jag vet att det är jag som måste strida för det här, så är det bara.

dessutom är jag så sjukt trött på folk som inte verkar ha annat för sig än att älta små skitsaker och detaljer hit och dit. get loose! ingen bryr sig, åtminstone inte jag. och ja, det kanske låter själviskt. men har man själv en massa problem som man försöker lösa för sig själv så är det enormt irriterande när alla andra kommer med sina skitsaker och förväntar sig att man ska lösa det åt dom.

missförstå mig rätt, jag tycker otroligt mycket om mina vänner, men det finns faktiskt gränser. en del grejer är riktigt respektlösa att ens gnälla om. man får välja väl vilken person man diskuterar vilket problem med. har man själv problem av samma karaktär så kan det vara jävligt påfrestande att höra någon annan gnälla om det när man själv försöker tackla det på egen hand.

well, nu orkar jag inte skriva mer här.
är åtminstone glad över att jag har personer som skänker extra leenden i vardagen.
guld värt.
tack!